Bild av Per Johansson

En legendar tackar för sig

Per Johansson, Perra för många av oss, är närmast synonym med Ki-Panel. Han har i många år varit företagets ansikte utåt. Enormt uppskattad av såväl kunder och samarbetspartners som anställda och kollegor.

För 75 år sedan startade Pers familj KnivstaIndustri AB, det företag som så småningom utvecklades till Ki-Panel. Under alla dessa år har någon från familjen Johansson varit verksam i och satt sin prägel på företaget. Perra själv har avverkat fyra decennier i Ki-Panels tjänst och det har han gjort med den äran. Med sin varma och omtänksamma ledarstil har han skickligt lotsat företaget genom förutsättningar och omständigheter som varierat över tid. Med kompetens, fingertoppskänsla och inte minst humor kommer man långt!

Men alla sagor, hur fina de än är, har ett slut. Den 30 april lämnade Per över rodret till sin efterträdare och har alltså gått i pension. Han kommer dock fortsatt att sitta i styrelsen för Svalinn Group vilket är väldigt glädjande. Pers erfarenhet kan inte överskattas!

Så här svarade Per när vi bad honom titta i både backspegel och kristallkula:

I korta drag, kan du ta oss med på en tidsresa?


-      Jag hade tänkt mig att antingen bli tandtekniker eller att jobba på bank. Men när jag gjorde lumpen fick jag möjligheten att tjäna lite extra pengar genom att jobba på Ki-Panel. Det var 1975 och på den vägen är det.

Per Johansson
Per Johansson

Som alla andra i familjen fick jag rycka in där det behövdes oavsett dag och tid. Många lördagar och söndagar tillbringades på jobbet. Rätt var det var så slutade den dåvarande försäljningschefen. Man tittade på mig och sade ”Du tar över!”. Det var ingen fråga utan en order. Det blev en tuff utmaning men med stöd av pappa, som då var pensionär, löste det sig.

1984 köptes Ki-Panel upp av Huurre som inom en tvåårsperiod även förvärvade de tre stora konkurrenterna i Sverige. Till en början drevs de fyra som enskilda bolag men så småningom samlades alla under Ki-Panels vingar.

Tillsammans med Svalinn Group köpte anställda på Ki-Panel loss bolaget från Huurre i oktober 2019.

Du måste ha många fina minnen från din tid hos Ki-Panel. Kanske några dåliga också. Finns det några du kan dela
med dig av?

-      Om vi börjar med ett ganska vemodigt minne så handlar det om när vi 2004 tvingades lägga ner panelfabriken i Uppsala. Konkurrens från EU påverkade lönsamheten i negativ riktning så det fanns till slut inget annat val. Men trist var det.

Mer positivt var det när vi till slut kunde frigöra oss från Huurre och stå på egna ben!

Hur tycker du att marknaden har förändrats?

-      Framför allt en hårdare konkurrens kring de största projekten. Men myndigheternas krav på exempelvis dokumentation och brandsäkerhet har också ändrat förutsättningarna.

Hur har Ki-Panel lyckats hålla en ledande position under så lång tid?

-      Vi har alltid varit duktiga på att ge kunden det kunden vill ha. Som en obunden leverantör har vi kunnat skaffa fram finska dörrar till kunden A och danska dörrar till kunden B om det är så de vill ha det.

Det handlar också om trygghet och förtroende. Vi har många fasta kunder över hela landet som litar på Ki-Panel och inte minst på vår personal. 90% av våra uppdrag innefattar montage vilket också visar att våra kunder ser till helhet och kvalitet. Det känns bra!

När du nu drar dig tillbaka från hetluften, är det något du kommer att sakna?

-      Mest den sociala biten. Jag har alltid hävdat att man ska vara tacksam för att alltid kunna gå till jobbet med glädje. Det är en förmån att få omge sig med härliga kollegor, ej att förglömma kunder och samarbetspartners. Men jag gillar ju själva jobbet också…

Du har jobbat hårt och lagt ner en väldigt stor del av din tid på Ki-Panels bästa. Vad ska du göra av all tid som ”blir över” nu när du pensionerar dig?

 

-      Jag och Kerstin, min fru, gillar att spela golf och att resa. Det blir säkert en och annan longstay-resa för oss när mänskligheten har lärt sig att hantera pandemin.  

Familjen med barn och barnbarn finns givetvis högt upp på listan.
De kommer säkert att hålla igång en. Ett av barnbarnen har föreslagit att farfar ska öppna en glasskiosk. Vi får väl se hur det blir med det…

Tills vidare kommer jag också att ha ett styrelseuppdrag i Svalinn Group. Undrar om styrelsen gillar glass?

Det låter som en trevlig tillvaro. Tack Per för pratstunden, hoppas vi stöter samman även framöver.

Kanske på golfbanan, vem vet…